Nu är det snart dags att ha avskedsmiddag och jag känner mig lite nedstämd. Jag tror att det är för att jag lämnar Natalie kvar här nere. Känner att jag bara vill lipa men jag unnar henne äventyret så jag tar mitt förnuft tillfånga! Vi ses ju en stund på landskampen ikväll! Längtar hem till Kjell och barnen så jag tycker det är lite jobbigt.
Nu hejar vi fram Sverige till en seger! Kram Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar