onsdag 2 mars 2011

När man inte räcker till...

Visst luktar det vår ute? Jag njuter varje dag för man ser verkligen hur mycker ljusare det blir för varje morgon. Nästa vecka ska jag ställa bilen för att antingen gå eller cykla till jobbet. Visst låter det som om jag sagt det förut*fniss*. Men nu är det bart om vägen och inte så grymt kallt.

Inne har vi stängt av elen i de flesta rummen och eldar i kaminen. Det blir varmt och skönt och förhoppningsvis lite billigare. Lite dammigt blir det också men det får det vara värt!

Jag har varit inne i en djup deppig period och är det väl på sätt och vis fortfarande. Jag försöker vara positiv men tragiska saker överlappar varandra hela tiden. Igår fick jag ett tråkigt besked av en släkting och jag hoppas att det ska gå bra och att hon orkar kämpa. Det har varit för mycket och det kommer att ta lång tid att bli starkare. Lovisa har varit på prao i Marcus klass och det gjorde henne gott att få tänka på lite annat. Även om det alltid kommer att finnas i hennes hjärta så tror jag det var skönt att komma bort från skolan några dagar. Igår skrev vi ett kort som jag ska gå bort och lämna ikväll. Det är så svårt. Man är feg och vill inte möta sorgen samtidigt som man vill göra vad som helst för dem. Jag känner själv att det hela tiden är nära till gråt och jag vill väl vara skärpt fast jag vet att det är bättre att visa känslor. Igår kom det över mig ett par gånger i skolan och det var jobbigt.

"Låt inte en liten diskussion ödelägga en fin vänskap" Kram Anna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar