Att hitta guldkornen...

"Nu är hösten här och luften är som glas

och jag räknar varje timme för du kommer väl tillbaks

Mörkret rasar över husen och imorgon blir det regn

Nu är hösten här men var är du min vän"

När dagarna blir kortare och mörkret tar över

När stearinljusen är fler än mjölkpaketen från Ica

När man tvingas att välja mellan att vara barfota eller att ha ett par sockar 

När varje morgon är en undran om man behöver skrapa rutorna på bilen

När man inser att sommaren drog förbi mest som en ljummen vind

När man vet

Hösten

Löven

Frosten

Regnet

Träffade Lisa Nilsson i TV-soffan i morse. Hon väckte det inombords. Den där känslan om livet. 

"Nu är livet här, jag borde hoppa på

Jag har inget att förlora men jag stannar här ändå

Jag har vant mig vid att vänta, jag kan vänta länge än

Nu är livet här men var är du min vän"

Hon skriver så vackert om årstiderna. Som om årstiderna är ens vän. Kanske är det så. Att man hittar guldkornen i årstiderna. Precis som man gör med de finaste vännerna man har.

Guldkornen

"Nu är vintern här och natten är så hård

Jag vill tänka på nåt’ annat men att glömma det är svårt

Jag kan inte längre se, det blåser snö i ögonen

Nu är vintern här men var är du min vän"

Det kanske är så det är. När vintern smyger sig på. När natten är hård. När mörkret skrämmer. När man kämpar att få ihop det tiden innan jul. Då kan en känsla av hopp vara välkommen

"Nu är våren här och vinden ligger på

Trottoarerna är smutsiga och gatorna är grå

och förlåt om jag är dyster, det ska nog bli bättre sen’

Nu är våren här men var är du min vän"

Och när vi kommit hit igen ska nog guldkornen vara mer synligare än tidigare. Livet börjar om igen. Det grönskar.Så mycket vi ska fylla ryggsäcken med. Så mycket att sortera. Ta vara på varandra och visa glädjen av att få vara tillsammans.

"Nu är sommarn’ här och fjärden ligger blå

Hela stan är tom och dammig, jag har ingenstans att gå

Det är tomflaskor i parken, ingenting i tidningen

Nu är sommarn’ här men var är du min vän"

K Ä R L E K 

Hösten blir höstigare!

En riktig höstdag har det varit idag. Vi började med långfrukost när Niklas och Kristin kom hit. Vad passar inte bättre än att tända brasan och lite ljus. 

Den där tiden nu är så go med regniga, lite mörka väder. Det är som man vill gå i ide en stund!

Fast å andra sidan är det lika skönt med höstiga soldagar med skogspromenader och svampkorg!

Hela helgen har det varit sport. Fredagen inleddes med innebandy i Fritsla. En spännande match som slutade med Fritslavinst. Och det var grabbarna värda. De slet och kämpade. 

Lördagen bjöd på hyfsat väder och jag åkte bort till Örbys fotbollsplan för att kolla damlaget. Det var en spännande match där Örby dominerade men till sist föll med 1-2. Otur och orättvist tyckte jag. 

I rusket i eftermiddag satt jag vid samma fotbollsplan, på samma bänk och tittade på tvillingarna. De ledde länge och medans jag gick på toa hade motståndarlaget hunnit göra två mål. Och dessvärre blev det ett till när jag kom tillbaka. Förlust. Men tjejerna deppade inte ihop utan analyserade vad som kunde göras bättre. Sånt gillar jag. Reflektion och eget ansvar!¨

På fredag är det bokmässa och det ska bli så kul. Visserligen har jag femhundratio böcker som väntar och ständigt ropar på mig och vill bli lästa men jag klarar säkerligen av att utöka samlingen med några till!

Så kul att springa runt och shoppa böcker och kolla in kändisarna. I år är det lite extra kul då en fin blogg jag följer har en bok där. Fyra årstider heter bloggen och är vansinnigt fin och rolig. Lotta är där och signerar. Och det är en av alla böcker jag ska köpa!

K Ä R L E K

Flickan med guldbruna ögon

Nummer fem i ordningen är numera konfirmerad. I ett års tid har hon gått i kyrkan, varit på många veckoläger och i somras var hon tio dagar på Vrångö i Bohuslän. Och nu...helt fullärd i ämnet!

Alla våra äldre barn är konfirmerade och jag tycker det är en fin tradition och väldigt mysigt. Jag och Kjell gjorde smörgåstårtor för brinnande livet i fredags eftermiddag och  det var jättekul. Har aldrig försökt mig på detta innan men hade lite god hjälp av en vän som är expert på området!

Viktor och Lovisa efter konfan. Tror att de skjuter salut! Alla dessa fina konfirmander alltså. De valde att på egen hand leda konfirmationen framför sina familjer och sina släktingar och vänner. Prästen satte sig i kyrkbänken och chillade i två timmar! Coolt, tyckte jag. Minns min egen konfa som ett enda plågsamt förhör. Detta var så annorlunda och givetvis mycket bättre!

Tror minsann att det är en väldans stolt pappa bredvid konfirmanden. Vädret var strålande och hösten kan knappast bli vackrare än så.

Ett litet ord i form av ett hjärta följde med i bibeln hem. Det är ju inte så att det varit några undantag mot av vad det är annars med vår lilla femtonåring!!! 

Men jag tyckte det var en härlig beskrivning av Lovisa. 

Efter nattvarden i söndags samlades alla familjer i församlingshemmet och vi fick fika och en trevlig stund med bästa underhållning!

Ove, prästen och de andra konfa-ledarna hade satt ihop ett helt vis-häfte om tiden med konfirmanderna. Och återkommande Lovisa....pratig och glad!!!!! 

Vi firade henne i dagarna två med släkt, vänner, och pojkvän. Jag tror mig kunna säga att hon har ett fint minne med sig i form av dessa dagar, presenter och fina ord.

K Ä R L E K